Den 18 september 2025 inleddes läsecirkeln Medlöperi eller motstånd, som VOS arrangerar i samarbete med ViMåstePrata.org och Tranströmmerbiblioteket, med ett panelsamtal. På scen fanns Maria Leissner, tidigare partiledare och ambassadör med lång erfarenhet av internationellt demokratiarbete, samt journalisten och författaren Stig Fredrikson, vars senaste bok Sista ordet – ryska regimkritiker mot makten skildrar traditionen av dissidenters slutanföranden i ryska domstolar. Moderator var VOS ordförande Amanda Valentin.
Demokratins ryggrad: Starka institutioner
Maria Leissner betonade vikten av institutioner med integritet, i synnerhet en oberoende valmyndighet och fria domstolar. Hon påminde också om forskningen från V-Dem-institutet i Göteborg, som visar att demokratier behöver två sorters resiliens: förmågan att stå emot när auktoritisering påbörjas, och kapaciteten att studsa tillbaka efter en kollaps. Hon lyfte på exemplet Guatemala på tidigt 00-tal, där ett starkt valresultat kunde försvaras tack vare valmyndighetens trovärdighet, civilsamhällets organisering och internationellt stöd
Leissner varnade för en utveckling även i Sverige, där politiseringen av statsförvaltningen riskerar att underminera den professionella neutralitet som länge varit en styrka. När tjänstemän och myndigheter behandlas som partipolitiska redskap, hotas demokratins funktionssätt.
Individens mod
Stig Fredrikson tog oss i stället in i den ryska traditionen där regimkritiker får uttala sitt ”sista ord” i rätten. Även när domen är given används detta ögonblick för att tala fritt – inte till domaren, utan till “folket”.
Fredrikson lyfte fram den unga studenten Olga Misik som nu är 23 år. Hon ställde sig framför kravallpoliser och läste ur den ryska konstitutionen. I sitt slutanförande jämförde hon sig med Sophie Scholl från Vita rosen i Nazityskland. Båda dömdes i praktiken för ”tankebrott”, men vägrade kompromissa med sitt samvete.
Det som förenar dem, menade Fredrikson, är deras förmåga att handla trots att de känner till de hårda konsekvenserna. De visar att motstånd inte bara är en fråga om institutioner utan också om enskilda individers mod.
Auktoritära strömningar i många länder
Samtalet på Tranströmerbiblioteket tog en tydlig utgångspunkt i utvecklingen i USA. Här ser vi hur ett land som byggt sin identitet kring maktdelning och starka institutioner nu pressas av en president som steg för steg försöker ta kontroll över dem. Donald Trumps grepp om både kongressen och högsta domstolen pekar mot en framtid där själva maktbalansen är satt ur spel.
En viktig del av diskussionen handlade om desinformationens roll. Problemet är inte bara alla falska berättelser som sprids – utan vad de gör med oss. Desinformation driver på polariseringen, och den i sin tur används som ursäkt för att vissa grupper ska förlora sina rättigheter.
Frågan är: vilka motsättningar handlar det om? Stad mot land, man mot kvinna, troende mot sekulär, progressivt mot konservativt? Polarisering är sällan något påhitt – den bygger ofta på verkliga skillnader. Men när dessa skillnader förstärks och människor börjar se varandra som fiender, blir det lättare för auktoritära ledare att ta makten. De pekar på hatet i samhället och säger: ”Se, demokratin fungerar inte – vi måste ha ordning.” Och steg för steg försvagas de skydd som ska hålla makten i schack.
Både Maria Leissner och Stig Fredrikson lyfte tre saker som kan vända utvecklingen:
• Försvara institutionerna – fria domstolar, valmyndigheter och public service är demokratins ryggrad.
• Kyla ned samtalet – skolor, bibliotek och lokala mötesplatser måste vara rum där människor kan prata med varandra utan att demonisera.
• Skapa mening och hopp – när framtidstron försvinner får auktoritära rörelser medvind. Demokratins försvarare måste våga berätta egna, hoppfulla historier.
Att tala om polarisering räcker inte. Vi måste förstå vilka klyftor det handlar om – och arbeta för att bygga broar mellan dem, utan att blunda för lögner eller maktmissbruk.
Hur stärker vi vår demokratiska motståndskraft?
Auktoritära strömningar ökar över hela världen. Därför behöver vi också i Sverige fråga oss: hur förbereder vi oss så att våra demokratiska strukturer inte bryts ner? Vad är demokratins motsvarighet till vatten, konserver och kontanter i en krislåda?
I samtalet kom flera svar. Det handlar om att odla hopp, lyssna respektfullt även på dem vi inte håller med, stå upp för fria och professionella institutioner – och att inte låta rädsla och polarisering styra.
För oss inom VOS handlar det ytterst om att människor ska fortsätta lita på valen och resultaten. Bara om vi medborgare känner att processen är rättvis och öppen står demokratin stadigt. Därför hoppas vi att du vill vara med som oberoende valobservatör i valet 2026.
Läs mer:
- V-Dem Institute – rapporter om demokrati och resiliens
- Timothy Snyder: On Tyranny
- Stig Fredrikson: Sista ordet – ryska regimkritiker mot makten